Sneaky indianer i vassen!

Alltså det krävs ju ingen Sherlock Holmes för att förstå exakt var i min menscykel jag befinner mig i när jag läser mina senaste inlägg. Nog för att det jag skrivit är sant, men det är ju lite väl marinerat i PMS. Jag har ett verkligt problem med det. Att sorgen, den som jag visserligen bär med mig varje dag, blir så oerhört avgrundsdjup just dagarna innan det är dags. Jag känner mig så jävla skör och hudlös. Och gnällig. "ÄLSKA MIG. NU!" med bebisröst liksom. Sedan med några hugg i magen och med nyinköpta tamponger så börjar jag funka igen. Jag börjar stå ut med mig själv och känner mig stark och fin. Who needs a man egentligen, för att vara värd? Sedan börjar det om nästa månad. Fuck.

Valet

Idag är det val. Lars Ohly väljer kärleken. Det allra rödaste i livet. Han säger till oss: - Jag vill verkligen vara tillsammans med Åsa hela livet". Ingen har sagt så till mig. Ändå har jag så innerligt velat tro att det var så det var, med varje pojke jag träffat. Nu vet jag att han måste säga det. Högt och tydligt. För med åldern och alla bakslag så hör jag dåligt och fattar trögt.

http://open.spotify.com/track/4XwD5BQ8sUNxmgSw8vMkS4

Hur var det nu det var?

Ibland, oftast allt för sällan, kommer den där knivskapa insikten. Då Fermats gåta blir en barnlek, då kakan lossnar ur formen utan att kladda. Bent sjunger: ..."so I kissed you so you wouldn't remember". Och jag hör dem och inser, att det var pojkarnas fel. Att i samma sekund de böjde sig ner och lade sina läppar mot mina, det var då all rim och reson försvann från mitt kropp och jag drabbades av svår amnesi. Hur var det nu det kändes att bli lämnad?


http://www.youtube.com/watch?v=gGyPOMcfZV4

Alt+ctrl+delete

Ibland måste man helt enkelt lämna sin trygga från tv-inhämtade erfarenhet och komma ned i den riktiga verkligheten. Att orsaken till varför han inte hört av sig inte beror på vad Miranda (i sex and the city) menar att han inte är så "into you". Istället är orsaken något så på riktigt som att han har varit hos sin parkinsonsjuke pappa för att klippa och raka honom.

Modärnt

Angående att jag inte är up-to-date med den senaste musiken. Det här är i alla fall modernt för mig och nytt. Samt väldigt bra:

Ränderna går aldrig ur

Kerstin: -Ja, här behöver vi någon som är smart, klurig och har huvudet på skaft!
Jag: -Okej, jag tar det!
Och tro på fan att jag inte lyckades ta den sjunde nyckeln innan jag klev ut från anställningsintervjun. I fredags gjorde jag ett försök att köpa in lite mer jobba-på-kontor-kläder. Jag har bara hillbillieskjortor och trashiga t-shirts. Jag kom hem med en plastpåse innehållande en ac/dc t-shirt. Så i lördags fick jag göra ett nytt försök och tog hjälp av en expedit. Jag kom hem med två skjortor/blusar. Fina? Nja. Men de funkar för ändamålet och de kan bäras till jeans. Någon måtta får det väl ändå vara på snofseriet. Jag är ändå en hillbilly. Proud dessutom! Nu ska jag bara leta rätt på väckarklockan och ställa den på mitt i natten. För det är väl då som kontorsmänniskor går upp, eller?

Ja det är bättre!

Så här röstar jag i valet:

Computer says yes!

Äntligen har jag ny dator! Den gamla var en bärbar som var helt stationär. Strömföringskabeln var glapp i uttaget och var tvungen att stå i exakt läge för att inte tappa strömmen. Batteriet var dessutom en thai-variant som höll i cirka 5 minuter. Ingen dvd-brännare och en cd-läsare som var longtime pajj. Dessutom de få gånger man hade den i knät så tappade man känseln i knäna för den vägde bly. Nu överdriver jag givetvis. Den dög utomordentligt för mig (innan strömkabeln började fucka för mycket). Jag gillade även grafiken i XP. Men nu är det nya tider och nu när lönen börjar rulla in lite mer regelbundet så var ett datorköp helt rätt. För 4000:- kan man faktiskt få rätt mycket. Typ en bärbar dator med fungerande strömsladd, dvd-brännare och windows 7 som har ännu finare grafik. Gött!

Nono!

"The adidas Essentials 3-Stripes Knit Shorts have a comfortably slim fit made to flatter the female athlete's shape."


Alltså Adidas come on! Kanske inte riktigt DEN grejjen på sin atletiska kropp man som tjej vill flatter. Ever!

Vardagsmat

To-do lista nästa vecka:

Måndag: Ombesiktiga bilen. Trasiga lyset fixat, dragit åt hjullagret och fixat blinkerslampan + alla andra tiotusenkronors grejjer som fixades innan första besiktningen.

Tisdag: Gå igenom nya rehab-övingar till onda foten. Jo visst jävlar krånglar högervristen igen! Amputerar snart skiten och sätter dit ett träben.

Onsdag: Gå till badhuset och simma. Träffar förhoppningsvis Gunnar en glad pensionär som brukar racea mot mig den sista längden. Gunnar vinner alltid.

Torsdag: Läkarbesök på nya mottagningen som ligger i min gamla gymnasieskola. I rummet som var gamla bildsalen. Jättekonstigt! På samma sätt som det är konstigt att det ligger ett fik i det gamla huset där ungdomsmottagningen låg. Man kan således sitta och dricka te på exakt samma plats där gyn-stolen stod. Jättekonstigt det med.

Fredag: Kanske skärgården. Om det inte blåser. För då törs jag inte.

Sill i lur

Det började egentligen för länge sedan, men nu har läget blivit akut. Jag kan ingenting om ny musik. Vad lyssnar ungdomen på idag? Jag sitter som ett fån när min systerdotter spelar halva låtar för mig på sin mobil. En anledning att jag inte kan något är att jag inte vet hur jag ska hänga med. På min tid, strax efter Hedenhös, läste man först Okej sedan Slitz (innan det blev tutttidning), MM, Mojo och Sonic, för att få det fräschaste. Framförallt kollade jag på MTV, där det senaste alltid fanns. Innehåller MTV idag överhuvudtaget musik? Då jag slår på kanalen är det något konstigt som heter The Hill eller någon reality som handlar om ungdomar som blir på tjocken. Spotify har jag ju och klickar ibland på det "nya" som presenteras för mig på intro-sidan. Men alltså Justin Bieber, är det Britneys kusinbarn eller vad? Den absolut troligaste orsaken till varför jag är ett spån på ny musik är att jag helt enkelt inte tycker det är bra. Jag tycker bara om gammalt. Jag sitter på Spotten och listar gamla godingar eller "nya" godingar som mina halvdöda rockstjärnor gör. Jag är så himla begagnad som min älsklingsfjortis tycker. Tack och lov! Fy fan för att lyssna på ungdomens smörja och dessutom från ett par kassa mobilhögtalare.

Tony vet hur det känns

Me, myself and fuck you!

Det här med parförhållande, är det verkligen en sådan bra idé egentligen?

Scheisse Klaisse

Klasse Möllberg uppträde i kväll i Ugglans park här i Strängnäs. Alltså den lilla parken som ligger mitt i stan och som på dagarna huseras av gräddhyllan - alkisarna. Jag gillar alkisar. Dom ger ett så skönt finger åt vardagen och åt alla chinosklädda 50-talister. Det är så kul för att runt strandpromenaden så håller kommunen på med "här förskönar vi Strängnäs". Och alla alkisar bara: -Fan vad nice med nya parkbänkar, dom andra fick man ju förslitningsskador i. För det är ett faktum att hur mycket en kommun försöker bygga bort och dölja oönskade förfulande element (läs människor) i en stad så går det inte. Människor kommer alltid att finnas i en stad. Fina som fula. Och tydligen även Klasse Möllberg. På affichen stod det: En måndagskväll med Klasse Möllberg med speciella gäster. Dessa speciella gäster presenterades som Lasse Åberg och sedan Electric Banana Band. Wow! JÄTTEspeciellt verkligen. Klasse Möllberg uppträde förövrigt i vita chinos. Det om något är väl ett förfulande element.

Sommaren kan dö! (igen)

En sak till jag kommer att minnas från i sommar:

1. Det är helt okej att vara skev. För att vara uppriktig så föredrar jag skevheten före planheten. Alltså, vem vill vara platt som människa? Har i mitt liv hittills tänkt att hoppas de gillar mig trots att jag k*kar ur ibland och inte riktigt fittar in i alla lägen. Ett tankefel, givetvis. Ni gillar ju mig p.g.a. Right? Eller vet ni vad? Det spelar ingen roll vad jag tror ni anser. Jag orkar inte längre lägga in mig i den där mentala limknekten. Den har knappast gjort mig rakare under åren, snarare full med smärtsamma skavsår.

Sommaren kan dö!

"Summertime is the roughest time", sjunger Jenny Wilson. Inget annat kunde vara mer sant. För att sammanfatta: Det.Har.Varit. För.Varmt. Basala saker som att andas, klia sig på armen har varit en pärs. En eftermiddag hittade jag inte katten. Letade på alla de vanliga ställena. Tillslut hittade jag henne bakom duschdraperiet. Raklång över det svala kaklet med hakan vilande mot den rostfria golvbrunnen. I know darling, jävla skitvärme, sa jag och lade mig bredvid henne. Där låg vi en stund tills dess att det började kännas underligt (för mig). Nu är det svalt överallt igen och katten ligger på filten. Den här sommaren kommer jag att minnas som:

1. Allt tekniskt hemma gick sönder. Bilen, datorn, mobilen.
2. Jag började på en ny grej i mitt liv (hemligt än så länge).
3. Jag föråt mig på honungsmelon (men gudagott innan)
4. Jag föråt mig på pesto (gör det varje sommar)
5. Badade inte en enda gång i någon sjö.
6. Lyssnade galet mkt på ljudböcker (orkade inte vända blad för det var för varmt).
7. Fick ordning på grejjerna i mitt hem. (Typ inventering, rensning, ställa var sak på plats).
8. Fick ordning på grejjerna i mitt huvud (Typ inventering, rensning, ställa var sak på plats).

-You're adopted!

Men usch så deppig jag varit på sistone. Nu är det slut med det. Nu blir det hard-core affirmationer för att få upp humöret:

bpm

Jag vill dansa. Kroppen vill känna bpm in mellan diskarna i ryggraden. Ledbanden vill töjas ut till max och armarna vill upp över huvudet. Jag blundar och letar efter pulsen. Där är den. Först som när vågor slås mot stranden sedan starkare och starkare. Bort från den trånga tunnelbanevagnen...

Så kom en dag...

En regning dag i veckan hade jag och min vän Vildgrisen inget att göra så vi...











...tog bilen och körde ut på vägen mot...












...Qvartinge Antik & Allhandel där vi hittade allt möjligt....











...en gammal skylt hängde i taket...












...några diabilder från en bilsemester...












Sen blev vi hungriga och åkte till Taxinge slott och hetsåt saker från deras tårtbuffe´.







Det var en bra dag.

Please, feed the monkey!

En liten apa börjar frenetiskt skrika och slå på en trumma i mitt huvud varje gång det blir reklamavbrott på tv. Enda sättet att stoppa den galningen är att hitta fjärrkontrollen och snabbt trycka på mute-knappen. Men, när den här reklamen dyker upp så håller sig apan tyst och jag kan faktiskt njuter av att titta på den.

I can too, can't I?!

Senaste tiden har varit lite tyngre och har innehållit lite mindre av allt. Inte ens ett vårregn lockade ut mig idag, men det här fick mig åtminstone att le en smula och hoppas på att även jag kan: "do anything good and better then anyone"

Det luktar fisk!

Skynda fynda! Gott till kvällsmat imorgon. (Säljs dock endast i Oskarshamn där annonsen visades.)



Källa: Expressen

Exit

Drar ur sladden från datorn och sträcker på den stela ryggen. Ett ögonkast mot fönstret. Solångesten sätter in. Det där dåliga samvetet som skapades av de vuxna när man var barn och satt inne och lekte i godan ro när det var sol ute. "Passa på att gå ut, man vet aldrig hur länge det varar! Seså, ut ut!"
Strandpromenaden som jag minns den sist var rätt risig men ändock mysig med all vildvuxenhet. För att se om det hänt något på de dryga femton åren tar jag på mig skorna och börjar gå längs med vattnet. Borta är alkisbänkarna, likaså hångelgömmorna, fläderbuskarna och vitsipporna. Istället asfalt, prydliga små hus och välplanerade rabatter.
Fint? Inte särskilt. Mysigt? Nope. Dyrt? You bet!

Så här såg det ut:











Det här är den sista bilden jag tog innan jag bestämde mig för att gå hem. Trots det fina vädret. Det hela blev lite sorgligt.

Coupe le salmon

Med kompis på Ica:

Jag: (läser på skylt): - 49.90 för laxen. Det var billigt. Med kupong. Vadå för kupong?
Kompis: ...
Jag: - Hur får man den där kupongen då?
Kompis: - Först måste du skaffa en vit stickad mössa, en käpp och progressiva glasögon.
Jag: - HAHAHAHA!

DDT and the city

Gick på stan med sol i sinnet och mindade my own business, då hände det. Pang! Rakt in i en osynlig stolpe. Jag blev stående, stirrandes för en sekund. Gick vinglades förbi snabbt. Ett kort hej. I hörnet av gatan började stjärnorna och planeterna snurra långsammare runt mitt huvud. Ett djupt andetag och gå vidare.

Staden är full med dessa osynliga stolpar, spikmattor och vallgravar. Så fort det kan vända. En skuggplats under trädet med liggmärken från en filt är nu kontaminerad mark. I trappuppgången som skyddade mot det första sommarregnet ligger nu tusen häftstift. Flipp-flopp och riddarrustningen på för att springa ned till affären när mjölken är slut.

Tur att städer ständigt växer...

Hiawatha I miss you

Tack och lov att det låg regntunga moln över stan idag. Då var det fullt på vårt fina bibliotek med tillhörande utställningssal, fik etc. Det är alltid roligare när det är mycket folk på event. Idag var det Kulturdag. Som väntat var det blandad kompott. ABFcirklarna visar upp sig, indiantält på gräsmattan, ponnyridning och musikintresserad skolungdom. Jag gillar den här jämnlåga nivån på kultur. Har man varit på skitnödiga vernissage i Sthlm, med konst som är så in-i-helvete svår att det blir patetiskt, ja, har man stått på någon av dessa, då kan man inte annat än känna att indianmålade 50+tanter är ÄKTA vara. För det är vad kultur är. En lek. I leken finns ingen plats för kritiker. I leken finns ingen plats för svarta plastbågar med låtsasglas i. Kritiker är inget annat än avundsjuka små glin som egentligen helst av allt vill vara med och leka men inte törs. När jag traskar hemåt i våta skor nynnar jag på låtraden "Dance like nobody is watching" och tänker på ifall jag har tillräckligt med pärlor kvar till ännu ett grytunderlägg.

Stommialiern rekommenderar:

Stor och aromatisk blommig doft med betoning på vita blommor, viol och en aning persika och aprikos. Friskt ungt vatten med fin balans. Ljust silver med gröna reflexer. Vattnet renades för hand i gryningen när det fortfarande var svalt. Regionen är GardenValleyStreet i soliga Mälardalen, 600 m ö h. Vattnet vilade i rostfria ståltankar och har inte genomgått malolaktisk jäsning för att behålla sin friska syra. Ett vatten som med sin aromatiska och rena stil passar bra som aperitif. Utmärkt till fisk och skaldjur. Gärna med lite kryddiga tillbehör som t.ex. sushi.

+++ "prisvärt" "vardagslyx"

Johnossi

Schhhhhh! Lyssna......

Try walking in my shoes

Detta har hänt idag:

* Jag vet var alla älgar i hela världen bajsar. I skogen bakom pappas hus. På riktigt. Jag har aldrig sett så mycket älgbajs någongång. Högar överallt. Varför bajsar dom där? Bakom pappas hus. Varför?

* Jag har åkt i en hiss som åkte så sakta att den nästan stod still. Det var surrelialistiskt. Så. Väldigt. Långsaaaaaaamt. Det bor många pensionärer i huset. Kanske skulle de bli desillusionerade och förvirrade om hissen gick fortare. För mig. Tvärtom.

* Katten har sagt sitt. Hon har lagt sitt hårbollskräks på badrumsvågen.

Bitterk*ken

Jag bor på Rue le Grande här i byn. Utanför mitt fönster har jag Polisstationen och Lidl. Jag gillar Lidl men handlar inte där. Men så är jag ju ett fruntimmer också.

Drömmen som inte gick i kras

På anställningsintervju:

Jag: - Bla bla bla. Min kompetens bla bla bla. Jag är bla bla bla. Målinriktad och bla bla bla.
Tant: - Ja, men vad jag saknar hos dig är bla bla bla. Vi söker någon som kan mer om bla bla bla. För det här jobbet krävs bla bla bla. Något du inte har.
Jag: - Jag antar frågan om mina eventuella svagheter inte kommer att behöva ställas.
Tant: (utan ironi) - Nej, antar det.

Make love to the camera.

Så var det dags igen för lite härliga retuscherade bilder. Tidigare bilder jag visat var snusktokiga. Dom här är mer freakroliga.

Kif ♥ dig = sant

I tidningen Metro kan man läsa att 20 % av världens befolkning tror att det finns utomjordingar förklädda till människor här på vår planet. Jag tillhör snart dessa 20 % med tanke på de killar jag dejtat.

Gud och en minifjortis

Konversation med en älskad minifjortis som inte gjort läxan:

Jag (läser en tidning): - Jaha Tullhuset är till salu igen.
Minifjortis: - A men shit där spökar det ju!
Jag: - Jag visste inte att du tror på spöken?
Minifjortis: - Nä men asså, inte spööööken, bara andar och sånt.
Jag: - Tror du på Gud då?
Minifjortis: - Han som levde för jättelängesedan, typ på 50-talet?
Jag: - Nu tänker du på Jesus kanske, fast han levde ju för mycket länge sedan.
Minifjortis:- Jaha, men vem var han Gud då?
Jag: - Det var Jesus pappa. Jesus var han som dog på korset.
Minifjortis: - Jajuuuust det, det var han som hade spikhatt.
Jag: - HAHAHAHA, spikhatt?????
Minifjortis: - Vadå?
Jag: - Du menar törnekrona? hihihi
Minifjortis (tar upp mobilen och knappar): - What ever.

-Det är bara lite aids!

Trams, fula ord, livsfilosofi, satir och psykopatiska djur. Härlitt! Sara Granér är världens bästa serietecknare just nu.