Nono!

"The adidas Essentials 3-Stripes Knit Shorts have a comfortably slim fit made to flatter the female athlete's shape."


Alltså Adidas come on! Kanske inte riktigt DEN grejjen på sin atletiska kropp man som tjej vill flatter. Ever!

Vardagsmat

To-do lista nästa vecka:

Måndag: Ombesiktiga bilen. Trasiga lyset fixat, dragit åt hjullagret och fixat blinkerslampan + alla andra tiotusenkronors grejjer som fixades innan första besiktningen.

Tisdag: Gå igenom nya rehab-övingar till onda foten. Jo visst jävlar krånglar högervristen igen! Amputerar snart skiten och sätter dit ett träben.

Onsdag: Gå till badhuset och simma. Träffar förhoppningsvis Gunnar en glad pensionär som brukar racea mot mig den sista längden. Gunnar vinner alltid.

Torsdag: Läkarbesök på nya mottagningen som ligger i min gamla gymnasieskola. I rummet som var gamla bildsalen. Jättekonstigt! På samma sätt som det är konstigt att det ligger ett fik i det gamla huset där ungdomsmottagningen låg. Man kan således sitta och dricka te på exakt samma plats där gyn-stolen stod. Jättekonstigt det med.

Fredag: Kanske skärgården. Om det inte blåser. För då törs jag inte.

Sill i lur

Det började egentligen för länge sedan, men nu har läget blivit akut. Jag kan ingenting om ny musik. Vad lyssnar ungdomen på idag? Jag sitter som ett fån när min systerdotter spelar halva låtar för mig på sin mobil. En anledning att jag inte kan något är att jag inte vet hur jag ska hänga med. På min tid, strax efter Hedenhös, läste man först Okej sedan Slitz (innan det blev tutttidning), MM, Mojo och Sonic, för att få det fräschaste. Framförallt kollade jag på MTV, där det senaste alltid fanns. Innehåller MTV idag överhuvudtaget musik? Då jag slår på kanalen är det något konstigt som heter The Hill eller någon reality som handlar om ungdomar som blir på tjocken. Spotify har jag ju och klickar ibland på det "nya" som presenteras för mig på intro-sidan. Men alltså Justin Bieber, är det Britneys kusinbarn eller vad? Den absolut troligaste orsaken till varför jag är ett spån på ny musik är att jag helt enkelt inte tycker det är bra. Jag tycker bara om gammalt. Jag sitter på Spotten och listar gamla godingar eller "nya" godingar som mina halvdöda rockstjärnor gör. Jag är så himla begagnad som min älsklingsfjortis tycker. Tack och lov! Fy fan för att lyssna på ungdomens smörja och dessutom från ett par kassa mobilhögtalare.

Tony vet hur det känns

Me, myself and fuck you!

Det här med parförhållande, är det verkligen en sådan bra idé egentligen?

Scheisse Klaisse

Klasse Möllberg uppträde i kväll i Ugglans park här i Strängnäs. Alltså den lilla parken som ligger mitt i stan och som på dagarna huseras av gräddhyllan - alkisarna. Jag gillar alkisar. Dom ger ett så skönt finger åt vardagen och åt alla chinosklädda 50-talister. Det är så kul för att runt strandpromenaden så håller kommunen på med "här förskönar vi Strängnäs". Och alla alkisar bara: -Fan vad nice med nya parkbänkar, dom andra fick man ju förslitningsskador i. För det är ett faktum att hur mycket en kommun försöker bygga bort och dölja oönskade förfulande element (läs människor) i en stad så går det inte. Människor kommer alltid att finnas i en stad. Fina som fula. Och tydligen även Klasse Möllberg. På affichen stod det: En måndagskväll med Klasse Möllberg med speciella gäster. Dessa speciella gäster presenterades som Lasse Åberg och sedan Electric Banana Band. Wow! JÄTTEspeciellt verkligen. Klasse Möllberg uppträde förövrigt i vita chinos. Det om något är väl ett förfulande element.

Sommaren kan dö! (igen)

En sak till jag kommer att minnas från i sommar:

1. Det är helt okej att vara skev. För att vara uppriktig så föredrar jag skevheten före planheten. Alltså, vem vill vara platt som människa? Har i mitt liv hittills tänkt att hoppas de gillar mig trots att jag k*kar ur ibland och inte riktigt fittar in i alla lägen. Ett tankefel, givetvis. Ni gillar ju mig p.g.a. Right? Eller vet ni vad? Det spelar ingen roll vad jag tror ni anser. Jag orkar inte längre lägga in mig i den där mentala limknekten. Den har knappast gjort mig rakare under åren, snarare full med smärtsamma skavsår.

Sommaren kan dö!

"Summertime is the roughest time", sjunger Jenny Wilson. Inget annat kunde vara mer sant. För att sammanfatta: Det.Har.Varit. För.Varmt. Basala saker som att andas, klia sig på armen har varit en pärs. En eftermiddag hittade jag inte katten. Letade på alla de vanliga ställena. Tillslut hittade jag henne bakom duschdraperiet. Raklång över det svala kaklet med hakan vilande mot den rostfria golvbrunnen. I know darling, jävla skitvärme, sa jag och lade mig bredvid henne. Där låg vi en stund tills dess att det började kännas underligt (för mig). Nu är det svalt överallt igen och katten ligger på filten. Den här sommaren kommer jag att minnas som:

1. Allt tekniskt hemma gick sönder. Bilen, datorn, mobilen.
2. Jag började på en ny grej i mitt liv (hemligt än så länge).
3. Jag föråt mig på honungsmelon (men gudagott innan)
4. Jag föråt mig på pesto (gör det varje sommar)
5. Badade inte en enda gång i någon sjö.
6. Lyssnade galet mkt på ljudböcker (orkade inte vända blad för det var för varmt).
7. Fick ordning på grejjerna i mitt hem. (Typ inventering, rensning, ställa var sak på plats).
8. Fick ordning på grejjerna i mitt huvud (Typ inventering, rensning, ställa var sak på plats).