Sommaren kan dö! (igen)

En sak till jag kommer att minnas från i sommar:

1. Det är helt okej att vara skev. För att vara uppriktig så föredrar jag skevheten före planheten. Alltså, vem vill vara platt som människa? Har i mitt liv hittills tänkt att hoppas de gillar mig trots att jag k*kar ur ibland och inte riktigt fittar in i alla lägen. Ett tankefel, givetvis. Ni gillar ju mig p.g.a. Right? Eller vet ni vad? Det spelar ingen roll vad jag tror ni anser. Jag orkar inte längre lägga in mig i den där mentala limknekten. Den har knappast gjort mig rakare under åren, snarare full med smärtsamma skavsår.