Gick på stan med sol i sinnet och mindade my own business, då hände det. Pang! Rakt in i en osynlig stolpe. Jag blev stående, stirrandes för en sekund. Gick vinglades förbi snabbt. Ett kort hej. I hörnet av gatan började stjärnorna och planeterna snurra långsammare runt mitt huvud. Ett djupt andetag och gå vidare. Staden är full med dessa osynliga stolpar, spikmattor och vallgravar. Så fort det kan vända. En skuggplats under trädet med liggmärken från en filt är nu kontaminerad mark. I trappuppgången som skyddade mot det första sommarregnet ligger nu tusen häftstift. Flipp-flopp och riddarrustningen på för att springa ned till affären när mjölken är slut.
Tur att städer ständigt växer...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar