Exit

Drar ur sladden från datorn och sträcker på den stela ryggen. Ett ögonkast mot fönstret. Solångesten sätter in. Det där dåliga samvetet som skapades av de vuxna när man var barn och satt inne och lekte i godan ro när det var sol ute. "Passa på att gå ut, man vet aldrig hur länge det varar! Seså, ut ut!"
Strandpromenaden som jag minns den sist var rätt risig men ändock mysig med all vildvuxenhet. För att se om det hänt något på de dryga femton åren tar jag på mig skorna och börjar gå längs med vattnet. Borta är alkisbänkarna, likaså hångelgömmorna, fläderbuskarna och vitsipporna. Istället asfalt, prydliga små hus och välplanerade rabatter.
Fint? Inte särskilt. Mysigt? Nope. Dyrt? You bet!

Så här såg det ut:











Det här är den sista bilden jag tog innan jag bestämde mig för att gå hem. Trots det fina vädret. Det hela blev lite sorgligt.