Att lossa handbromsen

Vaknade av att katten petade sin ludna tass i mitt öra. Tittade ut och såg att det var snöstorm. En bra dag för en tur med bilen, tänkte jag. Frågade kissen om hon ville följa med. Hon sa nej, så hon slapp. Allvarligt, att ge sig ut på vägen i en klass-1 varning är väl inte så bra, men jag hade lovat mig själv att jag faktiskt måste ut och köra. Efter den där läskiga händelsen på E4 så har jag hittat på hundra orsaker att inte ge mig ut på de stora vägarna. Och det är inte bra i längden. För jag läste om en tant som fick körkort när hon var 20 år. Men pga en krock hade hon inte vågat köra på nästan 50 år. Hon hade börjat ta körlektioner igen för hon ville åka och hälsa på sin syster innan hon dog och dit gick inga tåg. Så här kan det inte få bli med mig. Jag betalade dyrt och slet för mitt körkort och jag har varken råd eller ork att gå igenom det igen. Så. Ett djupt andetag och jag lossar handbromsen försiktigt. När jag kom hem med alla kroppsdelar i behåll, låg katten fortfarande kvar i sängen och hon tittade upp på mig. -Du köpte väl kattmat till mig, frågade hon med en gäsp.