Sockerrus

Svensken är en riktig godisråtta. Hela 17 kg sätter vi i oss per år och person. Det är att jämföra med genomsnitts personen i EU som moffar endast hälften. Så vad beror detta på att just vi här inte kan låta bli att skotta ner kilovis sega nappar och chokladtoppar i våra magar? I boken Godis åt folket tas flera intressanta förklaringar upp och ingen har något med de belagda (?) medicinska bevisen att choklad är nyttigt för hjärta, stress, diabetes, fetma, etc som annars skulle kunna vara en rimlig förklaring. Rimligt för mig i allafall. Något så ljuvligt gott måste ju bara vara nyttigt. Nope, istället är det detta som gjort oss till sockerjunkies:

1. I slutet av 1800- talet började man odla sockerbetor i Sverige och priset på socker sjunker radikalt och karameller som tidigare varit privilegierat för överklassen hamnade nu i var mans mun. I början av 1900-talet fanns över 100 karamellfabriker runt om i Sverige.

2. På 1950-talet hade svenskens tandhälsa blivit så rutten att folkhälsoinstitutet propagerar för att begränsa godisätande till endast en gång i veckan. Begreppet lördagsgodis införs i folkhemmet.

3. Karamellkungen kommer på den briljanta idén att införa självplock i matbutikerna under 1980-talet. Tobaks- och godishandlarna slipper expediera
kön av ungar som ska ha "en sån, och "en sån" och "en sån".

4. 1992 slopar regeringen lyxskatten på choklad samt skatten på socker, varvid priset på godis sjunker.

5. På 2000-talet har de små minipåsarna ersatts av påsar som gott och väl rymmer ett par kilo.

Ja detta är alltså förklaringen varför du har gått upp fem kilo och har käften full med karies. Curse history m.a.o.