Inte bara en möbel

Fram till slutet av mellanstadiet hade jag ett skrivbord. En plats där begränsningarna var få. Hjärtat skrattade och hjärnan trallade. Åtskilliga timmar gick åt att rita, skriva, klistra, klippa, sy, måla, sortera och grejja. Pyssel helt enkelt. Sedan blev jag 14 år och skrivbordet byttes ut till att bli ett sminkbord. En annan slags kreativitet tog vid. En allvarligare lek med andra sorts pennor. Sedan åkte sminkbordet ut och en arbetsplats installerades. Med viktiga vita fyrkantiga papper och pennor i grått och svart. Ordning och reda lön på fredag. Idag har det gått 20 år och det är hög tid att plocka in det där skrivbordet igen. Och som jag saknat det utan att riktigt förstå hur mycket, förrän nu när jag sitter här igen och tittar på mina regnbågspennor och mitt nyinköpta glitterlim.

2 kommentarer:

Henrik sa...

Av någon anledning spenderade jag en del tid under mitt skrivbord, och skrev och ritade på bordsskivan underifrån.

countrychick sa...

Henrik: -Intressant det där. Har hört flera som gjort så. Bara killar.

Skicka en kommentar